Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Naturen och människorna i den nya världen.

År 1655 utgavs holländaren Adriaen van der Doncks bok Beschryvinge van Nieuw-Nederlant,  (En Beskrivning av Nya Nederland). Det var samma år som holländarna tog befäl över Nya Sverige, som de sedan länge ansåg var en del av Nya Nederland. Van der Donck’s beskrivning av landet, dess flora och fauna och av urinnevånarna anses än idag vara en av de bästa som gjorts. Den täcker hela den värld som mötte kolonisterna inklusive de svenska i Nya Sverige vid Södra Floden.

Van der Donck, som var juristutbildad vid Leiden-universitetet, anlände med skeppet Den Eykenboom (Eken) till Nya Amsterdam år 1641. Han var politiskt aktiv i Nya Nederland och en av de mest färgrika personerna i kolonins historia.(2) Men hans aktivism gillades inte varken av holländska Västindiska Companiet eller guvernören Pieter Stuyvesant. Van der Donck tvingades till slut att dra sig tillbaka till sin gård, och där skrev han färdigt sin bok. Han dog 1655. Medan Stuyvesant var på krigståg mot Nya Sverige, attackerade indianerna Nya Amsterdam, och sannolikt dog van der Donck under ett anfall mot sin gård.

Boken är mycket detaljerad, men här följer några korta utdrag från ”En Beskrivning av Nya Nederland”. Den som vill läsa hela beskrivningen kan med fördel skaffa den nyligen översatta engelska utgåvan(1) som finns här:
New Netherlands Institute.

LANDET

När och av Vem Upptäcktes Nya Nederland Först

.... Detta land upptäcktes först i Herren Jesus Kristus år 1609, när skeppet Halve Maan [Halvmånen] utskickades på bekostnad av [Holländska] Ostindiska Companiet för att söka efter en västlig passage till Konungariket Kina. Kapten och superkargör var en Henry Hudson som, sitt engelska urspung till trots, länge hade levt bland Holländare och vid den tiden hade sin tjänst hos och lön från Ostindiska Companiet. Skeppet styrde en kurs mot nordväst från Kanarieöarna och gjorde god fart. Efter tjugo dagar nådde de land vid circa 320o väst. De såg inga tecken på att Kristna hade någonsin varit där tidgare, så att landet hade nu blivit nyligen upptäckt. Närmande sig land, fann de kusten och stranden passande för att landa, gick iland, och besiktigade samt tog landet i besittning så väl de kunde under omständigheterna. ....

Södra Floden [Delawarefloden]

.... När det gäller att beskriva floden, måste vi erkänna att vi omöjligt kan göra den full rättvisa rörande dess värde och tillstånd. Vid sidan av dess avsevärda handel och kommers, vilka inte ska föraktas, har floden fjorton navigerbara vikar och tillflöden. En del av dessa är mycket stora och segelbara långt uppströms, och kan därför anses som floder. De regelbundna tidvattnen rinner upp och friskar upp dessa många mil, i olika grad, och alla är ganska breda och djupa och har egna bifloder. Detta flodsystem och de många rika, fertila fälten som betjänas av den är väl lämpade för etablering av större bosättningar, byar och städer. Floden är rymlig och bred, klar och djup, inte gyttjig eller tilltäppt av växter, och passande för förtöjning och ankring. ....

.... Välberesta observatörer rankar denna flod med de mest attraktiva någonstans och jämför den med den storartade Amazonfloden, inte så mycket för sin storlek som för andra enastående egenskaper hos floden och det omgivande landskapet. Det skulle därför vara sorgligt att se en sådan pärla tagen från våra händer av utlänningar. ....

Om Skog och Vegetation

Nya Nederland är lyckligt lottad genom att även vara mycket produktiv när det gäller fina trädsorter i sådan måtta att de täcker nästa hela landet och, skulle man kunna säga, är alltför mångtaliga och i vägen. Men dessa kommer till stor användning för skepps- och husbygge samt för staket runt ängar och åkrar. Ekar kan växa upp till femtio, sextio eller sjuttio fots höjd, vara fria från besvärliga kvistar, tunga och ibland två famnar i omkrets. De förekommer i ett flertal varianter, såsom med slät bark, skrovlig bark, ljusgrå bark och svart bark. Träet är lika gott och hållbart, om det behandlas på rätt sätt, som trä från Rhen- eller Weserregionerna; sålunda har jag blivit informerad av flera experter och lokala skogsarbetare som sett exempel på båda.

Hickory växer lika högt men är inte lika tungt, och det kan mycket väl tänkas att det med tiden kommer att användas för olika ändamål, eftersom träden är mycket raka, motståndskraftiga, släta och hårda. Nu använder vi det mest för att tillverka kugghjul och axlar för kvarnar, tröskslagor samt harvar för odlingar. Vidare använder vi hickory som brännved, för vilket det är utmärkt, i motsägelse till det gamla ordspråket att ”den man som kan hitta bättre brännved än ek ännu inte finns”. Hickory överträffar vida ek i värme såväl som varaktig kvalitet. Tack vare dess oljiga sav brinner det vare sig det är grönt eller vått, även om det är nyligen taget ur vatten och mättat med det. ....

…. Hickory växer över hela Nya Nederland i sådant överflöd och till sådana kvantiteter att, även om befolkningen skulle växa märkbart, kommer det inte att råda någon brist under hundratals år framöver. Det finns även tillräckligt med ek och ask för att komplettera hickoryträden. ....

... Indianerna har för vana – som även vi Kristna har tagit till oss – att en gång om året på hösten, så snart löven har fallit och markväxterna vissnat, bränna av skogsmark, fält och de myrmarker som inte är för våta. Delar som missats, som kan hända, får sin tur senare under månaderna mars och april. Sedvanan kallas av såväl indianerna som av vårt folk för skogsbränning och görs av flera skäl, av vilka vi ska nämna några. För det första förenklas jakten eftersom torra växter och nedfallna löv inte bara blockerar jägarens väg, utan även röjer honom genom knastrandet så att bytet hör honom. För det andra så tunnar elden ut skogen genom att kväva och ta död på stora delar av nytillväxten av sly. För det tredje rensas skogen på nedfallna träd och ris av döda grenar; och för det fjärde ökar vilttillgången till fördel för jägaren eftersom det begränsar djurens rörelser och gör att man kan spåra dem i svedjeområdet.

Skogsbränning är ett ovanligt och spektakulärt evenemang. Sett på avstånd verkar det som om inte bara löv, ogräs och döda träd konsumeras, utan som om alla träd och hela den omgivande skogen faller offer för flammorna. Hösten är en torr årstid här och elden brinner så intensivt och sprider sig så fort att det är skräckinjagande att se. När elden rasar nära bebyggelse, gårdar och trästaket, måste man vara ytterst försiktig för att inte drabbas av skador, såsom det hände i början innan befolkningen lärde sig vara uppmärksam och flera hus brann ned. ...

Allmänt om Grönsaker

…. De lokala grönsakerna består av flera olika variationer av sallad, kål, palsternacka,gula och röda morötter, betor, endiver, cicoria, fänkål, ängssyra, dill, spenat, rädisor, pepparrot, persilja, körvel, lök, gräslök, samt annat som man normalt finner i en kål- eller köksträdgård. Kryddträdgården är också väl försedd med rosmarin, lavendel, isop, timjan, salvia, mejram, balsam, vitlök, malört, gulsporre, purjolök, muskatsalvia; även blodtopp, Johannesört, fingerört, dragon, etc. förutom lagerblad, kronärtskockor, sparris, och olika andra saker som jag inte känner till eller noterat. ...

… Indianerna har även en egen sorts pumpa [squash], som av holländarna kallas ”Quasiens” eller ”Cascoeten”, ett namn som de lånat av från indianerna, eftersom denna sort inte tidigare var känd för oss. Det är en tilltalande frukt, både för ögat med dess många vackra färger och för gommen med dess goda smak. Husorna uppskattar dem eftersom de är enkla att bereda. Frukten kan skördas under den tidiga sommaren; om fröna planteras i mitten av april, kan man börja skörda i början av juni. Man behöver inte vänta på att squashfrukterna ska mogna innan man äter dem; när de når en viss storlek plockar man dem och placerar dem genast på spisen utan vidare förberedelser. Efter den första skörden bör man fortsätta att skörda var tredje-fjärde dag. Det är otroligt hur många squash som växer på en enda planta under ett år, om man plockar dem regelbundet. Skotten växer längs marken till ett längd av tre till sex fot; de växer även i nyodlingar i skogen om man bara rensar marken lite grann och tar bort ogräs. Indianerna använder mycket av denna frukt, och vissa holländare anser den vara mycket god, andra bryr sig inte mycket om den. Det är en frukt som är enkel att odla, bereda och äta, och den är ganska smaklig och närande. ...

 

OM MANÉREN OCH EXTRAORDINÄRA KVALITETER HOS DE URSPRUNGLIGA INVÅNARNA I NYA NEDERLAND

Deras Kroppsliga Form, och Varför De Kallas Vildar

Efter att i korthet beskrivit landets egenskaper så långt det är nödvändigt, är det värt att i det följande beskriva de ursprungliga infödingarnas natur, så att när de Kristna har förökat sig där, och indianerna smält bort, vi inte lider av ånger att deras maner och vanor på samma sätt har försvunnit ur vårt minne.

Både män och kvinnor är till storlek och kroppsform nära de medelstora och välproportionerade människorna i Nederländerna. På samma sätt som i alla länder varierar de i både längd och omfång, en mer en mindre, men mer sällan långt från medelstorleken.De är viga och spänstiga, och de kan springa med kraft och överraskande uthållighet, och samtidigt bära på stora och tunga bördor. De är mycket duktiga på alla typer av frivilliga fysiska övningar när de så vill, men ganska obenägna – framförallt männen – till tungt långvarigt slavliknande arbete. Följaktligen ordnar de sina uppgifter och angelägenheter så att de inte behöver göra eller arbeta så mycket. ...

Landets ursprungliga infödingar – det finns nu många infödingar som inte har sitt ursprung i landet, utan är Kristna födda av Kristna – kallades alla ”vildar” av vårt folk som en allmän benämning, även om de kan uppdelas på olika stammar. Benämningen, så vitt det går att bestämma, gavs dem redan från första början och är passande av flera skäl. För det första, på grund av religionen, eftersom de inte har någon eller nästan ingen gudstro; de lever som naturbarn. För det andra, rörande giftemål och och erkännande  av markegendomar, skiljer sig de så vitt från allmänna lagar att mycket väl kan kallas ”vildar”, eftersom de i dessa spörsmål handlar nästan helt som de själva tycker. För det tredje, såsom Kristna, för att skilja sig från andra, ger utländska länder namn som turkar, mamlucker eller barbarer; eftersom termen hedning är alltför generell och används mycket lite utomlands, ville man inte heller innefatta amerikanska infödingar i den benämningen. ...

Indianernas Kost och Mat

Vad beträffar mat och dryck, även under festdagar, är indianerna inte omåttliga, slösaktiga, lättsinniga eller överdådiga, och de är enkelt tillfredställda bara de får något för att hålla kropp och själ i form och kan mätta hunger och törst. ...

Maten består normalt av fisk och olika sorters kött, beroende på årstiden och platsen de råkar vara på. De har ingen stolthet eller särskilt sätt att bereda eller servera maten, och kokar helt enkelt  fisken eller köttet i vatten utan några kryddor, salt eller ister, förutom vad som finns naturligt däri. De känner heller icke till hur man gör grytor, bräsering, ugnsbakning, stekning, etc. och sällan grillar eller värmer de upp något förutom småbitar av kött eller fisk när de reser, jagar eller måste nöja sig. Till bröd använder de majs, ”turkiskt vete”; kvarnar känner de icke till. Kvinnorna stöter och krossar kornen, såsom hebréerna gjorde med mannan i öknen, och bakar bröd av dem. ...

Hur Människor och Djur Kom till Detta Land

När man börjar undersöka hur dessa ”vilda människor” först kom till denna delen av världen, den som alltid varit skild av oceanen från de övriga tre kontinenterna, framkommer olika argument. Några anser de flyttades hit, men andra frågar av vilka, och hur kom lejon, björnar, vargar, rävar, ormar, och andra giftiga och farliga djur hit? Inget skepp kan ta en sådan last med avsikt att inplantera dem. När vi talar om skapelsen med indianerna, har vi aldrig lyckats övertyga dem eller komma med förklaringar som de tror på.

Många tror, baserat på en okänd krönikör, att för länge sedan i legendariska tider seglade en grupp väl utrustade skepp från delar av Sverige och Norge för att söka ett bättre land. De leddes av en hövding vid namn Sachema, och man har aldrig lyckats fastställa var de landade. Eftersom alla hövdingar i Nya Nederland som är bosatta vid vattendrag och stränder kallas för ”Sachemas”, är slutsatsen att de är ättlingar till dessa nybyggare. Denna slutsats är inte lätt att acceptera, och frågan förblir förbryllande. ...

Om Deras Krigföring och Vapen

Indianernas huvudsakliga ordning, makt- och befälsstruktur uppenbaras i krigstider och när det gäller saker rörande krig, men den är inte så orubblig att de kan bibehålla plutoner, kompanier och regementen när de så önskar. De marscherar i olika led i otakt även i sina bästa uppställningar. De anfaller våldsamt, är skoningslösa vid seger och sluga vid planering av ett anfall. Om det är ett farligt anfall använder de list, samt rör sig mycket tyst och i skydd av mörker. De försöker alltid vilseleda fienden och överraska honom i bakhåll, men ansikte mot ansikte på öppen mark eller på vatten är de inte särskilt stridslystna och tenderar att fly i god tid, såvida de inte är belägrade, då de envist krigar till sista man så länge de kan stå upp. Ingen lösen tas för fångar, inte heller kan dessa vara säkra på att få behålla sina liv innan de lämnas över till någon som tidgare förlorat en nära släkting i krig. De dödar sällan kvinnor och barn under stridens hetta och aldrig efteråt. I stället tar de så många de kan som fångar. Kvinnorna behandlas som deras egna och för att förstärka nationen växer barnen upp som om de vore födda hos dem. ....

Om Olika Nationer och Språk

… Deras språk är mycket olika och skiljer sig lika mycket från varandra som holländska, franska, grekiska och latin. Böjning och konjugering påminner om grekiska, eftersom de, precis som grekerna, har dubbleringar av substantiv och även förstärkningar [augments] av verben. Att återge deras tal i ett eller annat europeiskt språk är omöjligt, och de har ingen lust eller benägenhet att göra det. Innan man ger sig på att lära sig deras språk, förstår man lika lite som om man hörde en hund skälla.Vissa utesluter ljudet för bokstaven R i sitt språk, medan andra har med det så ofta att de kan knappt uttala en enda stavelse utan det. Bortsett från att uttalet varierar en del, kan de för det mesta förstå varandra. ....

.... Deras vapen var vanligtvis, alltid och överallt, båge och pil, en krigsklubba på armen och på axeln hängde en sköld så stor att den täckte kroppen upp till axlarna. De målar och sminkar sina ansikten så att de knappt går att känna igen, inte ens av de som känner dem väl. De knyter ett band eller ett ormskinn runt huvudet, fäster en varg- eller rävsvans i håret, och spatserar övermodigt omkring som en påfågel. Nu för tiden använder de ofta flintbössor i sin krigföring, vilka de har lärt sig att hantera mycket väl, är väldigt förtjusta i och de sparar inte på pengarna för att köpa i stora mängder till höga priser från de Kristna. ....

Deras Religion och Huruvida De Kan Kristnas

De är alla hedningar, utan någon speciell religion eller fromhet, och inga kända avgudar eller avbildningar som de vördar eller, ännu mindre, dyrkar. När de svär en ed, tar de solen till vittne, såsom varande allseende. De har en stor tillgivenhet till månen, såsom styrande all tillväxt, men ändå vare sig dyrkar eller hyllar de den. De känner till övriga planeter och stjärnor vid namn, och genom denna kunskap och från andra tecken är de ganska väderkloka. ....

.... De antar mycket sällan vår religion, dessutom har inga särskilda officiella mått och steg tagits för att förmå dem att göra så. Det händer att vårt folk har tagit in unga barn i sina hem som tjänare och, då tillfälle givits, gett dem viss religiös undervisning, men när de växer upp till unga män och kvinnor och börja umgås med andra indianer, glömmer de snart det som de inte lärt sig grundligt och återgår till indianska seder och bruk. .....

1)      Adriaen van der Donk: ”A Description of New Netherland”, edited by Charles T. Gehring and William A. Sterna. Translated by William Goedhuys. University of Nebraska Press, Lincoln,  Nebraska, 2008. ISBN 978-0-8032-3283-9.

2)      Russel Shorto: ”The Island at the Center of the World”, Doubleday, Random House Inc., New York, New York, 2004. ISBN 978-0-385-50349-0