Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Holländska protokoll om Nya Sveriges fall

1655 tog Nya Nederland under Generalen och Guvernören Pieter Stuyvesant tillbaka den svenska kolonin. Det började med att Trefaldighetsskansen erövrades utan att ett skott avfyrades och fortsatte med att Christinaskansen kapitulerade.

Holländarnas seger blev dock en dyr historia för Nya Nederland. Stuyvesant hade satsat hårt på att ta tillbaka Nya Sverigeområdet , men han lämnade samtidigt Nya Amsterdam på Manhattan helt oskyddat. Medan i stort sett hela hans armé och flotta var vid Södra Floden angrep indianerna Nya Amsterdam och dess omgivningar vid Norra Floden och ett hundratal människor dog.


Nya Nederland och  Nya England - karta från 1685

Holländarna hade som väntat inte samma syn som svenskarna på vem som hade rätt till Nya Sverige. Nederländerna såg inte med blida ögon på att ett svenskt företag under ledning av holländska köpmän exploaterade området kring Södra Floden. Men det var inte mycket de kunde göra åt saken, eftersom även den holländska kolonin var ganska tunnt befolkad, och man hade fullt upp med att ta hand om områdena vid Norra Floden där Nya Amsterdam var navet kring vilken allt kretsade. Runt Fort Amsterdam vid sydöstra änden av ön Manahatta växte upp en liten stad som i mitten av 1600-talet hade omkring ”tusen själar”. Norrut längs med Norra Floden idkades bäverjakt, och där byggdes redan 1614 skansen Nassau. Den stad som växte upp döptes till Beverwijck som senare döptes om till Albany, numera huvudstad i delstaten New York. Tvärs över Östra Floden från Manahatta på Långa Ön etablerade holländska bönder gårdar och byarna Gravenzande [Gravesend], Brueckelen [Brooklyn], Nya Amersfoort [Flatlands], Midwout [Flatbush], Nya Utrecht and Boswijck [Bushwick],  som idag är delar av New Yorks stadsdel Brooklyn.

Nya Nederland drevs av Holländska Västindiska Companiet (WIC) som satsade stort på att utveckla kolonin. Men det var svårt att få holländare att flytta till kolonin, och WIC lockade med billiga båtbiljetter, billig mark, och tillgång till billig arbetskraft i form av slavar. Nya Nederland ingick i begreppet Västindien och WIC var en av de största slavhandlarna i världen.

WICs satsning översteg vida Nya Sverige Companiets, och så småningom växte Nya Nederland och överskuggade Nya Sverige. År 1655 utrustades en övermäktig holländsk flotta med sju fartyg och 600-700 man som seglade till Södra Floden och tog över kommandot i Nya Sverige. Men medan holländarna under ledning av Guvernören och Generalen Pieter Stuyvesant erövrar Trefaldighetsskansen och Christinaskansen utan att ett enda skott avfyras och någon kommer till skada, anfaller indianerna Nya Nederland. Ett hundratal kolonister och indianer dör. Ett stort gräl uppstår mellan medlemmarna i Nya Nederlands Höga Råd, där Stuyvesant beskylls för att inte ha stannat kvar i Nya Nederland och beskyddat kolonin i stället för att ta sin armé till Nya Sverige.  


Nya Amsterdam på Manahatta - Karta: Castelloplanen 1660 

Historien om Nya Nederland är mycket väl utforskad och dokumenterad. Det blev ju trots allt en världsstad av Nya Amsterdam och i USA finns stora mängder av historiska data om både staten och staden New York. (Den som vill läsa om Nya Nederland kan med fördel börja på Nya Nederlandsinstitutets hemsida.)

På Columbia University finns en massiv sammanställning av Manhattans historia i sex volymer, gjord 1915-1928 av Isaac Newton Phelps Stokes: ”The iconography of Manhattan Island, 1498-1909.” (1) Hela verket har skannats in och finns att läsa på universitetets hemsida http://www.columbia.edu/ .  Man kan även söka i dokumentet.

I Volym IV finns en kronologisk beskrivning av den holländska perioden, 1626 – 1664. Stokes citerar källmaterial av olika sorter och skapar en detaljrik historia av det dagliga och politiska livet i Nya Amsterdam och Nya Nederland. Jag har plockat ut noteringar som gäller Nya Sverige och man får en bild av hur holländarna såg på – som de ansåg – inkräktarna. Stokes skrev på engelska och har översatt mycket från holländska. Jag har i min tur översatt engelskan till modern svenska, men försökt behålla tonen och stilen i texterna. Den som vill läsa Stokes originaltexter kan lätt gå till Columbiauniversitetets hemsida. Han anger även källorna för sin forskning. Som så många andra dokument från en tid då allt skrevs för hand löper tankarna i varandra; stavningen av namn blir gärna fonetisk och med grammatiken kan det bli lite si och så.

Så här låter historien om Nya Sveriges sista år sedd från holländarnas sida.

Juli 1651 (Stokes, p. 123)

Guvernör Stuyvesant, för att bekräfta holländskt i motsats till svenskt och engelskt, huvudmannaskap över landet längs Södra Floden, river Fort Nassau på östra sidan, vilket byggdes för 27 eller 28 år sedan, och påbörjar uppförandet av en ny skans som kallas Casimir, på den västra sidan, vid ”Sand Hook” nära nuvarande New Castle, och ca 6 km nedströms från det svenska Christineskansen.     

För att förhindra smuggling, skall fartyg som avgår från Nya Nederland till Holland, Virginia, Södra floden, eller andra destinationer, uppvisa hela lasten inför staden Nya Amsterdam.

22 May – 1 June, 1654 (Stokes, p. 149)

Svenskarna, under Johan Risingh, Nya Sveriges Viceguvernör, erövrar på Trefaldighetssöndagen Casimirskansen vid Södra Floden från holländarna, och döper fortet till Trefaldighetsskansen, och utser Sven Skute till befälhavare. Stuyvesant fick möjlighet att hämnas den 22 september.

12-22 September, 1654 (Stokes, p. 153)

Ett svenskt fartyg, Gyllene Hajen, på väg mot Södra Floden, seglar in i Sandy Hook Bay [i Norra Floden] och kastar ankar bakom Staten Eylandt. När kaptenen upptäcker sitt fel skickar han en båt till Manahatta för att få en lots. På grund av svenskarnas kapning av Casimirskansen, beordrar Stuyvesant att besättningen skall sättas i fängelse.Den 25 september skickar han soldater för att beslagta fartyget, och hämta befälhavaren [Hendrick Elswick ] som fånge till Fort Amsterdam.

25 August, 1655 (Stokes, p. 158)

En speciell dag som av Stuyvesant proklameras till en dag av allmän fasta, tacksägelse, och bön, för att få Helig Välsignelse för den kommande holländska expeditionen från Nya Amsterdam mot svenskarna på Södra Floden. Proklamationen tillkännagavs av Nya Amsterdams borgmästare och åldermän från Stadshuset efter klockringning den 20e. All normal verksamhet som plöjning, sådd, slåtter, fiske, jakt,  liksom alla spel, såsom tennis och bollspel, servering och drickande [av alkohol], är förbjudna på denna fastedag, med risk för arbiträra straff.

5 September, 1655 (Stokes, p. 158)

På denna dag (söndag), efter predikan, seglar skvadronen med sju fartyg, med en styrka ombord mellan 600 och 700 men, mot Södra floden, mot svenskarna. Chef är Stuyvesant åtföljd av Viceguvernören De Sille samt Pastorn Megapolensis [Johannes Megapolensis studerade indianerna kultur och språk och talade mohikanska]. Den 11 september säkrades, utan att ett enda skott avlossats, kapitulationen av Casimirskansen, som svenskarna hade hållit sedan 1 juni, 1654. Den 25 september kapitulerade Christinaskansen.

Indianerna anfaller plötsligt Manahatta och omgivningarna runt omkring, där de mördar och rånar människor och bränner ned deras egendomar. Det var en hämndaktion efter det att den avsatta landsfiskalen, Van Dyck, hade dödat en indiankvinna som han kommit på att stjäla persikor i hans trädgård. För att skydda Stuyvesants bondgård på Manahatta under indianupproret, anställs några fransmän av Cornelis på order av kompaniets fiskal, för att bevaka egendomen tillsammans med honom. Stuyvesant är frånvarande på expeditionen mot svenskarna vid Södra Floden.

Provinsens råd skriver till Stuyvesant på Södra Floden, och informerar honom om Indianernas härjningar på Manahatta och i omgivningarna sålunda:

”Nådiga frun, Ers Nåds hustru, hennes hela familj samt alla om vilka Deras Nåder bekymrar sig, är oskadda. Eftersom medborgarna är ovilliga att bevaka andra människors hus utanför Nya Amsterdam, har vi, på Ers Nåds hustrus begäran, anställt 10 fransmän att gå vakt på Ers Nåds gård på Manahatta, under förutsättning av Ers Nåds medgivande.

Vi kommer att hålla så god vakt som möjligt, och hoppas på Ers Nåds snara återkomst, eftersom att vara i skansen [Fort Amsterdam] dag och natt med medborgarna har sina problem, då dessa icke kunna kommenderas som soldater .... Vi hade mycket (mera) att säga, men för att icke oroa Ers Nåd mera, håller vi tyst, till en annan gång, om morden av 100 män inom loppet av 9 timmar; allt folk på landet flyr, förutom de som bor i Amersfoort [Flatlands], Midwout [Flatbush], Breukelen samt de engelska byarna. Det pågår mycket klagan här, vilket vi lämnar till Ers Nåd att betänka.”

12 October, 1655 (Stokes, p. 159)

En kurir har skickats iväg till Södra Floden för att återkalla den energiska Direktören (Stuyvesant) till Nya Amsterdam, för att återuppliva modet hos kolonisterna, bland vilka bestörtning har spridits på grund av Indianernas senaste härjningar.

28 October, 1655 (Stokes, p. 160)

Förste Konseljrådet Nicasius de Sille levererar följande starka kritik med avseende på Generaldirektören Guvernören Stuyvesant och Fiskalen Van Tienhoven, i ett brev till Hans Bontemantel, en av styrelseledamöterna [i WIC] i Amsterdam samt kommissionär för Nya Netherland. På originalet som finns i New York Public Library, finns en notering av Bontemantel enligt följande: ”Svarade den 11 mars, 1656.” Svaret finns inte bevarat. De Silles brev lyder som följer:

”Herr Bontemantel:

Hjärtliga hälsningar och kommendationer till tant och kusin van der Haghe. Jag måste rapportera våra svåra erfarenheter och gemensamma olycka. Jag hoppas att de Ärade Aktningsvärda Herrarna vill nu åtminstone öppna sina ögon och icke förlita sig på smickrande brev. Vi har varit, som framgår av generalrapporten och dagboken från den första september, vid Södra Floden, där vi erövrade skansarna Casemier och Christina från svenskarna utan fäktande eller avfyrande ett enda skott. Då vi låg vid Christina, erhöll vi brev med besked att vid Manahatta hade hundratals vildar samlats, och de kastade allt överenda där genom att mörda, bränna och ta fångar. Generalen lämnade oss den 29e med de smärre fartygen och seglade mot Nya Amsterdam i Nya Nederland, och lämnade mig kvar tillsammans med Kapten Coninx att handhava alla ting vid Södra [Floden] som voro nödvändiga för att reparera Casimierskansen, om vilket Ni kommer att få en mer fullständig journal.

Som följd av detta, ankom jag hit så sent som fredag kväll, den 22 oktober, för att finna allt i undermåligt tillstånd, husen på Staten Eylandt nedbrunna, alla dessa vid Pavonia samt ytterligare några, fler än 100 döda och många tillfångatagna, för vilka vi varje dag betalar lösen. Vi anfölls av tio nationer vildar men endast drygt 60 dödades, övriga uppträder fortfarande hotfullt från läger i Manahattas omgivningar, men vi har inviterat hövdingarna att besöka oss, de har lovat att komma och göra en överenskommelse. Samhället och alla innevånarna som har sökt en fristad här, kräver hämd och mord på fiskalen samt två eller tre andra, som de högt nämner med namn som de enda skyldiga [för anfallet]. Generalen ges icke beröm, eftersom han icke utreder fiskalen , utan som det förefaller, försvarar; han lyssnar icke på de klagande, och när jag säger något, eller hör mig för, eller vill göra något, bryr sig ingen om mina synpunkter. Allt hände i min frånvaro, så jag vet icke hur detta kommer att sluta. De följer mig försiktigt, allt för att förringa mig, eftersom vagnen icke går rakt, alla följer sitt eget råd; generalen och fiskalen samarbetar, men framställer det inför alla som om de vore stora fiender. La Montagne är också medlem av kabalen.

Folket önskar flytta till Holland; flera köpmän reser iväg med dessa skepp eftersom det icke råder någon ordning; därför är min ödmjuka önskan att Ni skall ställa er på min sida. Enär, när jag föreslår något, eller gör något, får jag inga instruktioner som gör det möjligt att agera eller ge order, såsom redant hänt när Generalen for till Curacao, och vid andra tillfällen. Icke heller ger han [Stuyvesant] mig order, i stället säger han ”gör som Ni vill;” och han tar mig med överallt, varän han går, något som jag varken ville eller kan neka honom, även om det är högst nödvändigt att en av oss alltid blir kvar här för att hålla allt i god ordning, såsom jag föreslagit flera gånger; men han svarade: ”Har Ni en skriftlig order för detta?” Om en av oss varit kvar här, hade kanske dessa [Indianernas härjningar] icke hänt. Och det vi gjorde vid Södra Floden, hade Kapten Coninx och jag enkelt klarat av. Men om jag måste följa med den ena eller den andra, så kan den andra som stannar kvar ta över hans roll, och de förstår varandra. [Ed: Dunkelt skrivet!]

Av detta skäl har jag tidigare anhållit om en Akt eller Fullmakt från de Ärade Herrar Styresmän, som de icke har beviljat, sålunda framför jag följande anhållan, om Ni tycker det är rådligt, att presentera den på mötet, samt att stödja densamma, så att jag har något att presentera här som en fullmakt från Deras Nåders ifall dessa två [Stuyvesant och [fiskalen] Van Tienhoven] kommer att fortsätta [i sina nuvarande funktioner]. Om icke, som vi hoppas, att en general som icke är självisk sändes över, och ingen obildad fiskal, och även en duglig rådsherre; eftersom jag och La Montagne endast har två röster, och Generaldirektören och fiskalen tillsammans har tre, så vi är bundna till att följa dem vare sig det är rätt eller fel, vare sig det är till vinst eller förlust för kompaniet, och därför kan allt icke går rätt till här; men jag fruktar ett ont och kort slut; jag har tidigare även skrivit om dessa ting till Herrarna Van Beek och Man, och har förstått att att min korrenspondens icke var särskilt godtagbar av Deras Nåder. Men jag bedyrar inför Gud och världen, att om ingen förändring sker i detta ärende, att jag icke kan fullgöra mina plikter med gott samvete, och vidare, att allt här ruineras.

Jag skulle skriva mer, men Ni och de Ärade Herrar Styresmännen kan tydligt läsa i generalrapporten och dagboken, samt de bilagda utsagorna, om vad som här passerat. Jag anser även det rådligt, att passagerarna och de fria människorna, som nu reser med dessa två fartyg, skall var och en vittna; eftersom de alla var närvarande och beväpnade. Då kommer Deras Nåder att snabbt upptäcka anledningen och förstå skälet till varför dessa katastrofer har drabbat oss.

Jag avslutar nu med detta, jag anbefaller Er och alla vänner till skyddet av den Allsmäktige och rekommenderar mig till er gunst. Jag fortsätter att vara

Ers Nåds villige tjänare

Nicasius de Sille”

28 October, 1655 (Stokes, p. 160)

Stuyvesant sänder ett brev WICs styrelse i Amsterdam. Svaret finns inte bevarat. En sammanställning av de viktigaste punkterna i Stuyvesants brev, viz: Han skriver att han har kommit tillbaka från Curacao till "Mannades" den 10 juli, med skeppet "De Liefde”; Rådsmedlemmen Nicasius de Sille är inte pålitlig; om expeditionen till Södra Floden mot svenskarna, en full beskrivning finns i hans dagböcker och i allmänna rapporter som skickats till styrelsen; har ingen förtroende för Johan de la Montagne; skyller Indianernas massakrer på tjänstemän i Nya Nederland; 28 bondgårdar förstörda, 12.000 skäppor med majs förstörda, 40 kristna massakrerade, och ca 100 tillfångatagna, mestadels kvinnor och barn; enligt hans uppfattning är en varaktig fred med Indianerna det bästa; att de inte får komma in i byarna eller platser beväpnade; att de är skyldiga att överlämna mördare för att bestraffas; att berusade indianer skall sättas i arrest; att, när de dödar husdjur, de skall betala för dem; refererar till svärande, drickande, samt vanhelgande av sabbaten; ammunition behövs; att göra ett avtal med engelsmännen, offensivt och defensivt; olika boningar på landsorten ännu inte nära varandra; samarbete mot indianerna; gemene man vill ha hämnd på indianerna; fiskalen Cornelis Van Tienhoven är hatad, och även engelsmännen är emot honom; Viceguvernören Mathys Bex, från Curacao, skulle kunna vara till nytta i Nya Nederland, eftersom han har erfarenhet, har fina rekomendationer från Reuf, samt senare Stara, där han har varit rådsmedlem; före fiskalen Van Dijck anklagad för att misshandla en indian till döds, samt sälja mycket brännvin till indianerna vilket gör dem fulla; Cornelis Jacobsen Steenwyck skickad till Amsterdam med uppdraget att å Nya Nederlands vägnas göra och ordna allting i enlighet med instruktioner. 

7 November, 1655, (Stokes, p. 161)

Stuyvesant sänder ett särskilt brev till WICs styrelse i Amsterdam. En sammanställning av de viktigaste punkterna i Stuyvesants brev, viz: Klagomål riktad mot styrelsens sekreterare; indianerna i Nya Nederland upprörs av holländarna själva, och återlämnandet av fångar, som är i indianernas händer, hindras; rådsmedlemmen La Montagne är ett dåligt redskap – en orm vid kolonins barm; La Montagnes ”inblandning” med svenskarna efter kapitulationen; La Montagne besökte kyrkan och på väg dit, i närvaro av fiskalen Van Tienhoven, kaptenen Cregier, löjtnanten Newton och sekreteraren Van Ruyen, attackerar han högljutt att svenskarna överförts; Stuyvesant rekommenderas att hålla ett vaksamt öga på svenskarna, etc.; handeldvapen behövs för att utrusta medborgarna, även 200 soldater för att beskydda alla; svenska kommendanten Risingh har avrest till Sverige, via England, han anhöll om respengar och gavs 300 flämländska pund, som skall återbetalas inom sex månader; transport av friska soldater till Sverige.

Guvernören och Generaldirektören Peter Stuyvesant fortsatte som Guvernör fram till 1664 då engelsmännen erövrade Nya Nederland och Nya Amsterdam döptes om till New York. Stuyvesant drog sig tillbaka till sin gård där han förblev till sin död 1672.(5)

Fiskalen Cornelis Van Tienhoven avsattes 1656 som resultat av De Silles brev. De Sille utnämdes till fiskal i stället. Van Tienhoven försvann 1656. Hans hatt och käpp hittades vid Norra Floden, men kroppen hittades aldrig.(4)

Höga Rådsmedlemmen Nicasius De Sille forsatte som fiskal och var även chef för holländska garden i strider mot engelsmännen. När Nya Amsterdam föll 1664 drog sig De Sille tillbaka sitt hus och egendomar i Nya Utrecht där han bodde till sin död omkring 1674.(2)

Rådsmedlemmen Johannes De La Montagne utnämdes 1656 till Viceguvernör i Nya Nederland och flyttade till Beverwijck högt uppe längs  Norra Floden. År 1664 döpte engelsmännen om staden till Albany och floden till Hudson. De La Montagne tros ha bott kvar i Albany till sin död 1672.(3) År 1797 blev Albany huvudstad i delstaten New York.

References

1.      Isaac Newton Phelps Stokes, The iconography of Manhattan Island, 1498-1909 [electronic resource]. Compiled from original sources and illustrated by photo-intaglio reproductions of important maps, plans, views, and documents in public and private collections, New York,  Robert H. Dodd, 1915-1928 Vol. IV.
Digital kopia finns på: http://www.columbia.edu/.
2.      Nicasius De Sille: http://www.oocities.org/heartland/estates/4498/DeSille.htm.
3.      Johannes De La Montagne: http://delamontagne.org/history.htm.
4.      Cornelis Van Tienhoven: http://en.wikipedia.org/wiki/Cornelis_van_Tienhoven.
5.      Pieter Stuyvesant: http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Stuyvesant.